Han döptes till Sigfrid Oscar Lindberg men kom att kallas Sigge under nästan hela sitt liv. Sigge föddes i Helsingborg 26 mars 1897 för alltså drygt 126 år sedan.
Han växte upp i området Planteringen och började sparka boll i den eget uppfunna klubben Falken. Fotbollsspelandet i Falken hade som huvudredskap en boll av det gamla klassiska märket – hopvirade tidningarna med snören runt. På fötterna hade man slitna vanliga skor och målen gjordes av träläkten och julgransfötter. Allt enligt sägnen.

Efter Falken så spelade han också i Örnen, Saga, BK Drott och IFK Helsingborg. När han var 24 år värvades han till Helsingborgs IF. Värvningsmedlet var inte pengar utan en överrock. Ett vanligt uttryck inom idrotten men med en annan betydelse nuförtiden.

Tidningen HIF:aren som skrev om honom för ett år sedan och beskrev Sigge som "stark som en björn och smidig som en katt". Han var i det närmaste orädd och hade en förmåga att klistra de mest svåra bollar.

1921 gjorde han inte bara debut i HIF utan också i landslaget. Detta mot Österrikes ”Wunderteam” i Wien. Österrikarna räknades som ett av klotets bästa landslag vid den tiden och ett svenskt 2-2 i själva matchen var en stor överraskning.
Det skulle bli ytterligare 49 landskamper och han var den förste svensk att uppnå just 50 spelade A-landskamper.
En annan uppmärksammad internationell match med Sigge inblandad - var när Arsenal 1922 spelade mot HIF på Olympia. Man hade 3300 åskådare och det var då publikrekord för Olympia. ”The Gunners” hade spöat ÖIS, GAIS och IFK Göteborg och mot HIF blev det knappa 1-0. Britternas manager dök upp dagen efter på Sigges arbetsplats - AB Plåtförädling i Raus och erbjöd honom ett proffskontrakt om 5.000:- men han tackade nej till detta.
1924 deltog han i det svenska OS-laget i Antwerpen. En turnering som skulle bli Sveriges genombrott som fotbollsnation internationellt. OS-fotbollen som hade mer glans då jämfört med nu innebar att Sverige lirade hem bronsmedaljerna.
Lindberg utsågs till turneringens bästa målvakt tillsammans med spanske Ricardo Zamora. Zamora* som under årtionden räknades som det bästa som setts mellan stolparna inom fotbollen. Sigge Lindberg fick smeknamnet Nordens Zamora efter detta.
HIF kom att vinna Allsvenskan säsongen 1929 och var det första skånska laget att nå toppen i svensk fotboll. Året efter vann man ånyo Allsvenskan.
Sigge blev den förste som blev ”Stor grabb” i fotboll.
Han blev också som sagt den förste att nå 50 landskamper.
Han avslutade landslagskarriären där den startade, i Wien. Österrikarna som älskade den duktige svenske målvakten kom att tilldela hon sitt förbunds guldmedalj som den förste utlänningen.
Hans svenska del av fotbollskarriären avlsutades 1932. Han hade då spelat i HIF och landslaget under tio år och avrundade med en säsong i Landskrina BOIS
Mer om Sigge Lindberg:
Skrev tillsammans med Georg L Dahlin sina memoarer som en av de första svenska idrottsmännen. Titeln "Mitt liv mellan stolparna"
Blev under sina sista 20 år totalt blind. Förmodligen efter att ha slarvat med skyddsglasögon under sitt arbete som stålsvetsare.
Harry Lundahl – hans medspelare i HIF såg till att ordna två recettmatcher för Lindberg. I Parken i Köpenhamn och på Ullevi i Göteborg. Match mellan Sverige och Danmark på bägge ställena och massor med publik. Alla intäkter till Sigge som kunde köpa ett handikappanpassat hus i Helsingborg för sin familj.
Sigge Lindberg blev nästan 80 år och dog 4 januari 1977.

Text: Bo Hulten
Foto: Idrottsmuseet / Otto Ohm
Källor: HIF:aren, Årets fotboll och Wikipedia.

Fotot:
Massa Alfredsson , Sigge Lindberg och Harry Lundahl. HIF:s guldlag 1930. th ett tummat omslag av Sigge Lindberg memoarer