2022-12-09
2022-12-12 Text och foto Bo Hultén
IMV:s Facebook-redaktör har alltid varit en samlare. Idag ett personligt inlägg om det där men fotboll och autografer.
63 år senare hittar man.....
Detta nästan oansenliga vykort finns i mina gömmor. Innehåller autograferna från ett av de mest klassiska svenska fotbollslandslagen - nämligen det som slog England på Wembley 1959. England var vid den tiden - nästan på riktigt - världens bästa fotbollsnation. Idag är dom det definitivt inte alls men tron är lika stark nu som då.
Tillbaka till vykortet. England hade fått stryk en gång tidigare på hemmaplan - 1953 - av den gyllene ungerska fotbolls generationen som kallades "De Magiska Magyarerna".
Ungern vann med 6-3 den gången (i returmatchen 1954 i Ungern vann man med 7-1).
1959 var det dags igen - märk väl att man spelat fotboll i landskampsform sedan 1800-talet - och Sverige vann på Wembley med 3-2. Det var året efter vi tagit silver i VM, TV hade kommit och det var en ny värld som öppnade sig.
Då fick den 7-årige grabben i Malmö ett vykort (som följdes av många fler) från en medlem i den tidens UK - tre man som var föregångare till en Förbundskapten. Hans namn var Einar Jonasson och han var från Borås och Elfsborgs starke man. Denne Einar var kollega med min pappa och visste att den unge Malmöpågen var galen i fotboll. Därför skickade han vykort med spelarautografer och kortet ovan är ett exempel på detta.
Kortet avsändes från Dublin där Sverige mötte Irland och förlorade med samma siffror som man vunnit med mot England 3-2. Laguppställningen var samma i bägge matcherna och numreringen på den tiden var statisk, från 1 till 11 och på vykortet finns följande namn:
1/ Bengt "Zamora" Nyholm
2/ Orvar Bergmark kapten
3/ Sven Axbom
4/ Torbjörn Jonsson
5/ Åke "Bajdoff" Johansson
6/ Sigge Parling
7/ Bengt "Fölet" Berndtsson
8/ Henry Thillberg Malmö FF
9/ Agne Simonsson
10/ Rune Börjesson
11/ Bengt Salmonsson. Helsingborgs IF
Dessutom finns följande namn också på vykortet
Harry Bild (spelare), Lennart Backman (spelare) George Raynor (tränare), Einar Jonasson (UK) Birger "Farsan" Sandberg (UK) S-O Liljedahl (läkare).
Matcherna man spelade var:
England-Sverige 2-3 den 28 oktober
Irland-Sverige 3-2 den 1 november.
2022-08-02 Text: Bo Hulten Foto: SF
Det är inte alltid idrottarna som är det största minnet från ett mästerskap - detta apropå att EM i simning startar i Rom den 11 augusti 2022. (dessutom är det i dagarna 60 år sedan loppet gick)
Under EM-historien i simning har Sverige vunnit åtta lagkappsfinaler. Fyra för herrar och fyra för damerna. EM-historien startade 1926 och nu den 11 augusti 2022 är det start igen.
Denna gång i Rom. Den eviga staden.
De åtta segrarna är:
De åtta segrarna är:
1947 Monaco herrar 4x200m fritt
1950 Venedig herrar 4x200m fritt
1962 Leipzig herrar 4x200m fritt
1999 Istanbul damer 4x100m medley
2000 Helsingfors damer 4x100m medley
2000 Helsingfors damer 4x100m fritt
2008 Eindhoven herrar 4x100m fritt
2014 Berlin damer 4x100m fritt
Lagkapperna i EM-historien har satt sina spår. Guldet på 4x200m fritt är klassiskt men det kanske allra mest omtalade guldet och det med störst ikon-status är simningen i östtyska Leipzig 1962.
I denna ikonstatus finns några ingredienser som gör att laget har funnits med i snacket in i vår tid.
En av de bidragande orsakerna är att EM i simning 1962 var ett av de första simmästerskapen som televiserades i Sverige. Hösten 1961 hade simningen fått ett medialt genombrott genom att SvT sände Sex-Nationers tävlingen som gick i Malmö. Alla visste med ens vilka de bästa simmarna var i landet.
Två – att Per Ola Lindberg hade blivit den första USA-exporten inom simningen. Hans USA-träning var lika omskriven som de första svenskarna som spelade i NHL.
Tre - sedan var det den svenske expertkommentatorn, Birger Buhre som kommenterade tävlingarna tillsammans med Bengt Bedrup.
Kan också nämnas det var ju så att laget var väldigt jämnt också. En riktig laginsats. Bäst var ju egentligen Mats Svensson, Elfsborgssimmaren som simmade startsträckan. Per Ola var mer sprintinriktad och bättre på 100 meter och Hasse Rosendahl bättre på distanserna över 200 meter. Det stora lyftet i laget stod Lars Erik Bengtsson. Han liksom resten av laget simmade in på 2.04 på sin sträcktid.
Sverige hade fighten om segern med Frankrike. Fransoserna med storstjärnan Alain Gottvalles på sista sträckan och det klassiska som hände i loppets sista vändning, efter 750 meter var att Per Ola Lindberg voltvände. Det hade ingen svenska simmare gjort tidigare och detta kom att avgöra loppet. Dessutom fick den svenska TV-publiken veta det, nästan utan att man behövde mikrofoner. Birger Buhre reste sig upp i den skrangliga minimala Tv-Hytten och skrek på härligt skånska ”Han våååltvääänder” och resten är svensk idrottshistoria. Hytten blev efter detta mer eller mindre ”spinkeved” som vi säger på skånska.
Jag kan också fortfarande höra Bedrup på sin ”bedrupianska”, fråga Per Ola efter loppet – ”och du Peeerola ( man kunde bara ana bindestrecket) hur vågade du voltvända?”
Loppet har blivit klassiskt för främst två saker – Per Ola Lindbergs voltvändning och för Birger Buhres sätt att förmeddela detta till TV-publiken. Fram till dess hade de s.k. expertkommentatorerna inte tagit plats i TV-rutan men det kan med fog säga att Birger gjorde.
Herrarna som simmade lagkappen var Mats Svensson 2:04.4, Lars-Erik Bengtsson 2:04.6 , Hans Rosendahl 2:04.6 och Per-Ola Lindberg 2:04.8
Bilden på Bengt Bedrup och Birger Buhre (BB och BB) är från SM i Varberg 1961. (notera att bilden ser "modern ut". Bedrup i RayBan solglasögon, Birger i Bomberjacka och framför sig ser det ut som om man har en dator....)
foto: Malmö Museer, Idrottsmuseet, SCIF, Bildbyrån mfl.
webmaster: Bo Hultén